Jag känner att jag inte riktigt orkar jobba på mitt mående. Jag orkar inte ta tag i problemen, och jag orkar inte tänka. Vill inte tänka alls, men gör det likförbannat. Och som vanligt vill jag skriva en massa nu, men som allt för ofta vill inte orden komma fram så som jag vill att de ska formuleras. Orden blir fel, jag är fel, världen är fel, allt är fel.
Men nu ska jag försöka skriva lite om hur det är, just för tillfället.
Det kommer knappast som någon hemlighet att jag inte mår bra. Åh, så gärna jag vill må bra, eller i alla fall må okej i längre perioder. Som det är nu så får jag inte må bra, inte må okej, fullt ut. Ångesten finns där, begränsar mitt mående, och mitt tillfrisknande. Det känns som att jag inte kommer hinna få ordning på allt, få ordning på livet. Inte innan jag flyttar ifrån behandlingshemmet där jag är placerad nu. Jag känner mig stressad, det känns som om framstegen måste komma nu. Var är de, framstegen? Snart har jag bott här i ett halvår. På måndag, den trettonde. Och den fjortonde har jag socmöte, det där mötet som först var planerat i slutet av januari, men som ännu inte blivit av. Jag är rädd för vad som kommer att sägas på mötet, rädd för att de ska säga att jag inte får bo kvar så länge till.
Pratade med en i personalen, när vi varit och lämnat Elise på tåget. Jag berättade att det inte kändes som om jag gör några större framsteg i min behandling. Att jag har så svårt för att prata, få fram vad jag tänker och vad jag känner. Orden vill inte komma ut, läpparna kan ibland forma sig till ord men det är som att det finns en fysisk spärr. En spärr som hindrar mig för att uttala några ord om några som helst större saker. Jag kan knappt tänka så att jag själv förstår det, vilket gör mig förvirrad. Sedan är det tröttheten. Jag är så trött, mest hela tiden. Orkar inte med mycket alls. När jag sedan inte gör något känner jag mig istället rastlös. Det är som en ond cirkel, och jag förstår inte hur jag ska ändra mönstret.

Inte ens nu kan jag uttrycka mina känslor så som jag vill uttrycka dem. Fel, det är så mycket som är fel. Och jag vet inte. Jag vet verkligen ingenting, jag vet inte riktigt vad det är jag inte vet heller, och det gör mig förvirrad.