tjugosjutusenfemhundratrettiotvå gånger
mötte dina ögon mina, rakt på och på riktigt

vad hände sedan vackraste tvillingsjäl?
dina ögon nådde inte fram till mig längre
det var mörker, ensamhet och dimma i dem
det där nästintill barnsliga glittret i dina isblå
magiska glitterögon, vart tog det vägen?

(upptäckte du världen på riktigt för första gången då
efter de tjugosjutusenfemhundratrettiotvå gångerna
som våra ögon möttes i lyckorus, i ren magisk känsla

eller ville du helt enkelt bara att dina ögon skulle
vara lika döda som mina blev, var det så?)