- rör, men se ej .

stopp.

tvinga mig inte
att be er om nåd
ni inte förtjänat
jag är alldeles för
envis
för det.

sluta.

gör inte mitt
(så kallade) liv
mer komplicerat
än det faktiskt
redan är.

snälla.

ta inte mina ord
läs inte mina tankar
smeta inte mitt egna blod
på mina känslor
& använd inte era
röntgenblickar på mig

(jag vill inte bli sedd
som det monster jag är
jag vill att ni ska)

se den jag vill vara.

- dimensionskrockar .

Med en fot i er så kallade verklighet
och den andra i en helt annan dimension
Tygden på andra foten
den i den för er
okända världen

Jag står ostadigt
men jag står
i ett gränsland nu
er verklighets dimension
och den andra, okända dimensionen
de flyter ihop till någonting
någonstans
och jag är där
tror jag
vet inte längre
vad som är vad
svart & vitt
vitt & svart

mina ögon gör ont, de svider
de har sett för mycket
av världen och av sanningar
sanningar som de flesta
skulle se som osanningar
de skulle avfärda det
vifta bort det som
flugor från socker
avfärda allting
mitt allting
det riktiga allting
avfärda det som
livlig fantasi
men min fantasi
är inte så livlig
att den skulle kunna
veta saker, känna saker
saker, sanningar

jag vet aldrig
någonting
fast egentligen så
gör jag det fast ...
jag kan inte sätta ord på vad jag vet
det skulle låta fånigt, barnsligt
som om jag sagt att det är spöken
under min säng eller i min garderob


jag känner det jag vet
men jag vet inte vad jag känner


(vet aldrig riktigt var jag är
er värld, de andras värld
eller har jag en egen värld
har jag det

?)

- * .

Pulsen är hög
& jag försöker andas in världen
men den är för stor

- imovaneord 2 .

bandage 
som döljer
nya sår
pepparkakste
och min hjärna
har tagit paus nu
levande död
eller hjärndöd
hela jag har blivit
verklighetsflykt
personifierad
melankoliska
melodier
som når mina
öron hårt
jag vill kasta sten
på allting jag ser
på saker som varit
men mest av allt
på mig själv 


- imovaneord .

dricker te 
som smakar
pepparkaka
men ändå
inte jul 

Årstiderna
de ändras 
så fort
för fort
jag hinner
inte med 

bakom allt
mörker 
gömmer sig
hösten
inatt

- människor av betong .

här inne
jag
bara jag
& ångesten

utanför
en hel värld
människor gjorda
av kall grå betong
starka, hjärtskärande ljud
det är trafikbuller
sirener, skratt & rop
om man inte
tänker så 
...
känner man inte
?

jag blev förbannad
med en hjärna
& därför tänker jag
fastän jag inte vill
för ...

om man tänker
känner man 
& känslorna
bryter ner mig
jag är inte ens

jag är inte

- de lever sina liv i förnekelse .

de klistrar upp en perfekt värld
på sina näthinnor
så att de ska slippa se
allting falla sönder
till undergång

de nekar allting
som är så uppenbart 
för allting kommer att bli bra
men ingenting kommer någonsin bli bra

de lyssnar inte 
på våra tysta helvetesskrik
de sjunger glada sånger istället
som för att blockera skriken de inte tål

de känner inte 
vår ångest, vår panik
för den skulle kunna få även dem
att falla hårt till marken och tappa all luft

de tror att de vet 
allt och ingenting men egentligen
är det vi som vet men vi kan inte berätta för dem
hur det ligger till för de vill fortsätta leva i förnekelse

- för nära mitt hjärta .

antingen så är du
för långt bort
ifrån mig
eller så är du
för nära mitt hjärta

(för baby
jag saknar dig

dina ord
dina kramar
dig)






[har beslutsångest, hjälp mig?
ska jag ha med denna dikt i samlingen?]


- luften är tung igen .

tiden står still
färgerna är ännu
en gång borta
de har blivit
en trist nyans
av grått grått grått

lyckan
den där lilla
nästintill
obefintliga
strömmen av glädje
längst in i kroppen
den är som
bortblåst

Döden och Livet
har smält ihop
återigen

luften är tung
tankarna dystra
och kaffet
det är
kallt

igen

- överdos vs ångest .

jag ville bara sova
sova bort bort bort
allting som var &
allting som är &
allting som kommer
i den framtid jag inte
längre tror på

överdos vs ångest
jag höll på överdosen
och tabletterna vann
första halvlek
nu är det ångesten
som har övertaget
ännu en gång

nej
NEJ
nej

(jag vill inte)

- hårt stjärnfall .

jag vet
att du vet
hur det är
att falla
gång efter
gång

(darling,
har du någonsin
stannat upp
och sett stjärnorna
falla ner riktigt hårt?)


med dimma
i ögonen
har vi svårt
att se
(på riktigt)
& varje
stjärnfall
tar hårt
på mig

.

- tjugosjutusenfemhundratrettiotvå gånger .

tjugosjutusenfemhundratrettiotvå gånger
mötte dina ögon mina, rakt på och på riktigt

vad hände sedan vackraste tvillingsjäl?
dina ögon nådde inte fram till mig längre
det var mörker, ensamhet och dimma i dem
det där nästintill barnsliga glittret i dina isblå
magiska glitterögon, vart tog det vägen?

(upptäckte du världen på riktigt för första gången då
efter de tjugosjutusenfemhundratrettiotvå gångerna
som våra ögon möttes i lyckorus, i ren magisk känsla

eller ville du helt enkelt bara att dina ögon skulle
vara lika döda som mina blev, var det så?)


- sssh !

det är inte någon hemlighet
att jag mår som man inte
borde behöva må


det är ingen hemlighet
att jag är trött
på mina trasiga tankar
och på mardrömmarna
som gör mina nätter
till kaosfyllda timmar


inte heller är det
någon hemlighet
att mina armar bär ärr
efter mitt egna självförakt


det som gör mest ont
är att bära den riktiga
hemlighemlighemligheten
och tanken på det
som skulle kunna hända
om hemligheten
den där riktiga hemligheten
blev genomskådad, avslöjad


keep your mouth shut
you fucking whore

(sssh!)


Tidda. 19 år, fast jag känner mig mer som tre. Jag har diagnoserna PTSD och Asperger syndrom, bor för tillfället på ett behandlingshem utanför Gävle och försöker skapa ett liv som är helt på mina villkor, ett liv där jag har kontroll över mig själv. Detta är min blogg om mitt liv med mina ord. Kommentarer uppskattas!
RSS 2.0