Känner ett stort behov av att skriva. Skriva av mig. Skriva ur mig, skriva bort.
Jag gör ett försök.

Alla är med om saker som förändrar ens liv.
Saker som gör det bättre, eller gör det sämre.
Saker som påverkar, förändrar, skakar om.
Förr eller senare händer alltid något.
De här livsformande, livsförändrande händelserna började tidigt för mig.
Nu efteråt förstår jag hur logiskt det är att just det som hänt mig
har format mig som person & också förändrat mitt liv.
Allt hänger ihop. På något vis.

När jag var två år gammal (läs: ung) gick jag hos en dagmamma.
Det var där jag lärde mig att världen är orättvis. 
Orättvisa finns överallt. Orättvisa är inte ens logiskt, den bara är.
Det jag minns från min tid hos just denna dagmamma är inte särskilt mycket,
men det är tydliga och detaljerade minnen.
Det fanns fler barn där,
jag vet fortfarande inte om det var hennes egna barn
eller om det var andra barn hon också var dagmamma åt.
De andra barnen fick vara ute och leka.
Jag kan fortfarande höra deras glada skratt,
deras lekar och deras fullständiga ovisshet om det jag under tiden fick lära mig.
Livet är orättvist.
Medan de var ute, lekte & skrattade,
så fick jag sitta ensam inomhus.
Det var ett flervåningshus, två våningar tror jag.
Längst bort på andra våningen fick jag sitta.
Jag fick bara vara där,
om jag inte stannade där så skrek dagmamman på mig. 
Efteråt har jag fått höra att de hade hittat mig under ett bord, 
skakande och rädd. 
Efter det fick jag byta dagmamma, 
och den nya, Anne, var hur snäll som helst. 
Jag tror inte jag någonsin kommer glömma hur det var där, 
hos den första dagmamman. 
Känslorna jag kom i kontakt med där, för första gången i mitt liv. 
Ensamheten, orättvisan, otillhörigheten. 
'Jag är inte värd lika mycket som de andra barnen är,
jag är dålig och hemsk och de är bra'.
Detta var den första traumatiska upplevelsen för mig, 
och en av de upplevelser min PTSD grundas i, 
dock inte den värsta av dem. 

Så nostalgiskt!
Emma tror att min fetisch för sjuksköterska-outfiter kanske är grundat i den här videon,
jag tror hon kan ha rätt. Hahahaha. 
Älskar det i varje fall! 

Fuck this shit. 
Jag vet inte. 
Någonting. 
Alls. 

ÄH. 

Saknaden och oron tar över mig. 
Frågor utan svar, frågor utan mening. 
Allting är ju ändå utan mening på det stora hela. 

"Lycka är en resa
- inte ett mål."

Tillägnat Skogsälvan. 
Vackra vackra flicka. 

Orden räcker inte till 
när känslorna är för stora, 
som nu. Men jag försöker. 

För 25 timmar sedan så skakades min värld om. 
Jag fick veta att en av tjejerna på ÄG tagit livet av sig. 

"Det känns som om allting är svartvitt. 
Och så har det nog varit under en lång tid. 
Och det kommer nog bli mitt öde, 
antingen kommer jag få chansen att leva lyckligt 
eller så kommer mitt liv sluta i självmord."
(Ur Skogsälvans blogg, ungefär ett år sedan)

Varför kunde hon inte haft fel då hon skrev de där orden? 
Åh, vad jag önskar hon hade haft fel. 

Skogsälva var en flicka som verkligen kämpade. 
Hon var styrka och uthållighet personifierad. 
Hon var en av de som verkligen förtjänade det bästa, av allting. 
En av de som verkligen borde få leva, fullt ut. 
En riktig förebild var hon, 
och det kommer hon alltid att vara i mina ögon. 

"Alla kan ta sig UPP! 
(man måste ju kämpa lite också)"
Hennes ord, 
skrivna på en bit papper,
uppsatt på avdelningens kylskåp. 
De orden snurrar runt i min hjärna nu, i högvarv. 

Det är bara så fel. 
Det borde inte varit hon, 
hon hade inte hunnit glittra färdigt än. 
Så mycket hade hon kvar att ge 
och så mycket hade hon kvar att få. 

Fina flicka, 
älskade Skogsälva. 
Kan du se oss nu? 
Kan du känna vår sorg, 
vår saknad? 
Du trodde inte att någon brydde sig om dig, 
men åh så fel du hade. 
Du saknas oss, 
tomheten efter dig är överväldigande. 
Finaste du, 
du kommer alltid att ha kvar din plats i våra hjärtan, 
du kommer aldrig glömmas bort. 
Aldrig. 

Någon dag ses vi kanske igen. 
Men inte alltför snart, 
för nu kämpar jag för din skull, 
och jag ska försöka att leva lite åt dig, 
om jag hittar Livet förstås.

Höger- eller vänsterhänt: högerhänt
Humör just nu: trött, sliten 
Favoritgodis: är inte så mycket för godis för tillfället
Är det nåt du absolut inte äter: djur och ris 
Kläder just nu: kjol, tröjor, linne, strumpbyxor och over-knee-socks 
Musik just nu: Imperiet
Vad sa du senast: puss!
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: 60-talet
Sommarplaner: Fly
Fisk eller badkruka: BLUBB!
Saft eller alkohol: Alkohol i så fall, saft är läskigt
Hur många kuddar sover du med: Fem
Favoritväder: Regn
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: mediciner, sims 3 & rakblad HAHAH.
Spelar du nåt instrument: inte aktivt. 
Morgon- eller nattmänniska: Natt! 
Sparare eller slösare: periodvis
Bästa film: Fightclub, Girls interrupted, Wanted, The Haunting in Connecticut, Smala Sussie, Tretton, 23 osv. 
Tror på liv på andra planeter: yes. 
Kommer du ihåg din första kärlek: indeed. 
Älskar du henne/honom fortfarande: nej. 
Har du några homosexuella vänner: HAHHA <3 BIG YES!
Tror du på mirakel: 50/50
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: ja
Ser du dig själv som tolerant mot andra: ibland. 
Ser du på kärleken som ett misstag: nej, bara som ett fall.
Hur många barn vill du ha när du blir stor: minst fyra. Allra helst åtta <3
Bio eller promenad: promenad
Är du kittlig: kan vara
Snarkar du? inte vad jag vet
Stjärntecken? våg
Rädd för insekter? Vissa ja, men de flesta ger mig bara obehag. 
Äckligaste insekten: mååånga
Största svaghet: lättlurad, svårt att säga nej, självkritisk osv.
Det här är jag bra på: skriva, lite iaf. ta hand om folk
Bästa bok? The Alchemist, Harry Potter-böckerna, Jonathan Strange & Mr Norell, Sent i november m fl  
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Healer. 
Vad vill du jobba som? författare
Chips, morötter eller godis? chips
Pizza eller hamburgare? pizza
Skriver du dagbok? händer väldigt sällan. 
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans? Pierca tungan och naveln eventuellt. Har även skisser i min hjärna till tre olika tatueringar.
Stökigt eller välstädat? (ditt rum, hus, lägenhet m.m.) 'inte för städat. 
Gungar du på stolen? ?
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? JA. 
Vilken hand håller du gaffeln i ? vänster
Är du rädd för blod? HAHAHAHA nej . 
Saltar du på maten? ja
Gillar du att sjunga? ja
Anser du att du är stark? ytterst sällan. 
Brukar du sola? nej
Vad gör du om du får hicka? dricker något uppochned
Röker du? yes
Snusar du? yes
Kaffe, te eller inget? KAFFE <3
Har du en besatthet? Ja. 

Pulsen är hög
& jag försöker andas in världen
men den är för stor

Sitter ute på min balkong,
röker lucky strike och skriver mitt hundrade inlägg på just denna blogg. 
Jag andas luft som är kvällskall och som skriker höst. 
Men inuti mig är det andra skrik, sämre skrik.
Jag försöker fly undan mina interna skrik, 
genom musik och genom ord.   
Infected Mushroom förgyller därför min kväll,
ur musiksynpunkt vill säga.  
Mina tankar vandrar iväg,
men jag orkar inte följa med i dem.
Jag är trött och ser inte fram emot ännu en sömnlös natt. 

bandage 
som döljer
nya sår
pepparkakste
och min hjärna
har tagit paus nu
levande död
eller hjärndöd
hela jag har blivit
verklighetsflykt
personifierad
melankoliska
melodier
som når mina
öron hårt
jag vill kasta sten
på allting jag ser
på saker som varit
men mest av allt
på mig själv 

dricker te 
som smakar
pepparkaka
men ändå
inte jul 

Årstiderna
de ändras 
så fort
för fort
jag hinner
inte med 

bakom allt
mörker 
gömmer sig
hösten
inatt

Mitt internet är hemma igen! 
Lyssnar på Infected Mushroom 
i ett tillstånd av total trötthet men 
helt utan sömn. 
Får för tillfället dubbla imovane, 
men det hjälper ändå inte. 

Jag saknar L,
trots att hon skadat mig 
med sina ord och sin misstro. 

Försöker andas ångesten ur mig, 
försöker få mina ögon att regna,
gråta ur mig min sorg och rädsla.