Tillägnat Skogsälvan. 
Vackra vackra flicka. 

Orden räcker inte till 
när känslorna är för stora, 
som nu. Men jag försöker. 

För 25 timmar sedan så skakades min värld om. 
Jag fick veta att en av tjejerna på ÄG tagit livet av sig. 

"Det känns som om allting är svartvitt. 
Och så har det nog varit under en lång tid. 
Och det kommer nog bli mitt öde, 
antingen kommer jag få chansen att leva lyckligt 
eller så kommer mitt liv sluta i självmord."
(Ur Skogsälvans blogg, ungefär ett år sedan)

Varför kunde hon inte haft fel då hon skrev de där orden? 
Åh, vad jag önskar hon hade haft fel. 

Skogsälva var en flicka som verkligen kämpade. 
Hon var styrka och uthållighet personifierad. 
Hon var en av de som verkligen förtjänade det bästa, av allting. 
En av de som verkligen borde få leva, fullt ut. 
En riktig förebild var hon, 
och det kommer hon alltid att vara i mina ögon. 

"Alla kan ta sig UPP! 
(man måste ju kämpa lite också)"
Hennes ord, 
skrivna på en bit papper,
uppsatt på avdelningens kylskåp. 
De orden snurrar runt i min hjärna nu, i högvarv. 

Det är bara så fel. 
Det borde inte varit hon, 
hon hade inte hunnit glittra färdigt än. 
Så mycket hade hon kvar att ge 
och så mycket hade hon kvar att få. 

Fina flicka, 
älskade Skogsälva. 
Kan du se oss nu? 
Kan du känna vår sorg, 
vår saknad? 
Du trodde inte att någon brydde sig om dig, 
men åh så fel du hade. 
Du saknas oss, 
tomheten efter dig är överväldigande. 
Finaste du, 
du kommer alltid att ha kvar din plats i våra hjärtan, 
du kommer aldrig glömmas bort. 
Aldrig. 

Någon dag ses vi kanske igen. 
Men inte alltför snart, 
för nu kämpar jag för din skull, 
och jag ska försöka att leva lite åt dig, 
om jag hittar Livet förstås.