I regn
smälter
paniken
bort 


*


du
är inte
här med mig
och jag
...
jag är
inte längre
kvar i ditt
hjärta


*


en tanke bort
det gör ont
att tänka på dig
och på att
du inte längre
tänker på mig

Allting snurrar, faller, vänds uppochner & ut och in.
Denna tvivel, vart fick hon den ifrån?
Jag har gråtit sönder mig idag,
jag har undrat och grubblat.
Hur kan hon tro något sådant om mig?
En av mina allra bästa vänner,
och det vill jag att hon alltid ska vara.
Men nu? Varför tvivlar hon på mig nu?
Så mycket och så totalt och jag förstår inte
hur hon kan göra så mot mig,
jag vill ju se henne lycklig.
Ord gör ont.
Speciellt de där orden,
de som kom så ärligt inifrån.
Världen,
as I know it,
går mer och mer i kras.
Jag vet inte ens varför jag fortsätter att andas
dag efter dag efter dag...

*

Fortfarande utan internet,
and it's driving me mad.