- hej bloggen !

Long time no see. 
Här är jag i alla fall, 
och jag lever. Yepp. 

Jag vet inte riktigt vad det var jag skrev senast, 
så kan inte direkt på rak arm
(varför säger man så? det är ett dumt ordspråk!) 
komma på vad som hänt sedan dess. 

Har börjat köpa saker till lägenheten nu i varje fall. 
Durkslag, smörknivar, tyg, överkast, salladsskål, diskborstar, 
tillbringare, påsklämmor, tvål (rosenolja och fikon, woho!),
glasunderlägg och kaffefilter har handlats de senaste dygnen. 
Har även valt ut en garderob som ska införskaffas tillsammans med
bokhylla, skrivbord, stolar, gardiner, växter och annat helgen efter sommarlägret. 

Imorgon ska vi köpa målarfärg och måla om väggarna i sovalkoven. 
Ska skaffa en frigolitplatta som ska pimpas till med tyg så att jag får
en stor fin anslagstavla att häfta fast planeringar och budgettar (budgetter) på. 
Vaxdukstyg att klä in skafferihyllorna med.

Det blir nog bra det här. 
Kanske. 

På tisdag kommer Dännisen (BIG WOHO!) och på onsdag åker ÄG
till Arvikafestivalen. Vi ska bo på ett bed & breakfast-ställe.
Nine Inch Nails, Depeche Mode och Alice in Videoland, 
here I come! 

Vi kommer tillbaka till ÄG lördagnatt eller söndag morgon, 
och på måndagen åker vi vidare på sommarläger i Aspnäs, 
det vill säga mina "hemtrakter"/Härnösand. 

- mediciiiinen, var är du ?

Vaaaaaaaaaaaar äääääääääääääääär alllllllllllllllllllllaaaaaaaaaa? 
Det är typ bara jag på avdelningen nu, och jag skulle ha fått min medicin för 29 minuter sedan. 
Nu ska jag leta reda på personalen. 
(Du är en liten personal
som ser ut som en vaaaaal) 



jag behöver sova. 

- todaaaaaaaaaaaay .

Idag har jag varit på bröllop. Det var fiiiiint, och jag blåste såpbubblor & knäppte kort. 
Och idag har jag även ätit middag med resten av ÄG på en liiite väl snobbig resturang. Maten var okej, men efterrätten var AAAAAAAAAAWESOME. Yesyes. Och så såg vi ormar! Inte i maten eller på resturangen men utanför vid vattnet.
Sedan har jag kollat på en rätt kass splatterfilm och nu nu nu sitter jag här och har Erik med k på högtalartelefon.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ,
nu ska jag ta med mig Erikmedkitelefonen ut,
och förpesta mina icke-dyrbara lungor lite.

 

- socmöte, tårar & träningslägenhet .

Det har hänt så mycket idag att jag inte vet hur jag ska börja återberätta allting. 
Det har hänt så mycket, och så mycket har raserats på bara en enda dag. 
Jag hade i varje fall socmöte, soc kom ner hit till Älvgården. 
Och... åh vad svårt det är att förklara allt så att jag blir förstådd nu. 
Jag har i varje fall lyckats gråta mig igenom ännu ett socmöte. 
Mina ögon svider, mina ögon är röda efter timmar av gråtande. 
Jag vet fortfarande inte hur jag ska komma till saken i det här inlägget, 
det känns som om det är mindre verkligt om jag slipper berätta om vad som sas på mötet. 
Men det är inte mindre verkligt för att jag säger det i varje fall, det här är faktiskt vad som händer. På riktigt. 

Min behandlingsplats är säker till i mitten av oktober, 
men idag sa soc att nämnden (som beslutar om min placering) med stor sannolikhet inte kommer att godkänna att jag blir kvar på ÄG ännu en sexmånadersperiod efter oktober. 
Det betyder alltså att jag i så fall inte får bo kvar på ÄG efter oktober.
Om nämnden inte godkänner ÄG's förslag om att jag har egen lägenhet i närheten, men får fortsatt stöd och behandling från ÄG kommer jag tvingas hitta en lägenhet någonstans (vet inte var) och få behandling bara från vuxenpsykiatrin. 
Vilket jag redan nu vet att jag inte kommer klara av så snart som i oktober. 
Det känns som att om jag måste flytta helt i oktober så har hela dethär året varit bortkastat. 
Jag är långt ifrån klar med min PTSD-behandling, jag har fortfarande inte några säkra kort när det gäller att hantera ångesten, och jag är fortfarande för förvirrad för att klara mig ute i världen helt på egen hand. 

Allt är återigen uppochned.
Jag vågar inte lämna Älvgården än. 
Jag kommer inte hinna bli redo för världen på fyra månader. 
Jag vet inte om jag orkar kämpa om jag inte får göra det på ÄG. 

Min behandlare/terapeut pratade med mig efter mötet, 
och vi har gjort en tills-vidare-planering. 
Jag ska flytta in i en utslusslägenhet här på ÄG 
(i samma byggnad som övriga ÄG är i). 
Som en träningslägenhet kan vi säga. 
Vecka 29, veckan efter sommarlägret, kommer
jag förmodligen flytta dit. 

Ja, mycket mer vet jag inte. 
Förutom att jag blir arg på nämnden. 
De har inte ens träffat mig eller pratat med mig, 
men ändå ska de besluta om hela min framtid, 
och förmodligen blir det ett beslut med negativa följder för mig. 

- ofullständighet .

Ibland är tankarna bara sådär ofullständiga. 
Så fruktansvärt halva och oklara. 
Jag kan inte. 
Tänka färdiga menin
Vad ska jag göra? 
Jag är totalt värdelös på att ... 
att ... vara strukturerad, oförvirrad. 
Mitt huvud är ett virrvarr av ... 
eh ... ofullständiga tankar, 
ofullständiga känslor, 
ofullständiga intryck, 
av en ... ofullständig 
ofullständighet.



Utspillt kaffe täcker halva mitt golv
och jag kan inte tänka klart
för plötsligt minns jag
oss igen 
och nu
nu är vi inte

.



- en sådan dag .

Täcket över huvudet. 

- r ä d d .

Jag är rädd. 
Som vanligt. 
Jag fick nyss medicinerna, 
så det dröjer en stund innan jag förhoppningsvis somnar, 
innan jag förhoppningsvis kan sova bort några timmar av ångest. 
Det är vindstilla ute, men jag hör ändå blåsten. 
Och viskningarna, jag hör dem igen. 
Jag vill inte höra dem, 
men jag gör det. 
Stilla viskningar, mitt i blåsten. 
Det kan hända att det bara är i mitt huvud, 
men det är i varje fall på riktigt. 
Dessutom så hör jag inte 
de där jävla viskningarna 
som om de vore i mitt huvud, 
de kommer ju utifrån. 
Mitt rum är strålning och obehag, 
min kropp är fet, smutsig, äcklig
och mitt psyke är ångest & panik.
Och jag såg den lilla flickan nyss,
när jag var ute och rökte, 
och hon såg så rädd ut. 
Rädd, precis som jag. 
Det var flera dagar sedan nu, 
det var nio dagar sedan jag självskadade sist, 
och nu... jag vill klara mig utan det, 
jag vill klara mig längre, jämt, hela tiden. 
Fan. 

- betyg :)

Vi hade precis skolavslutning
(fastän att våran "sommarskola utan skolarbete" drar igång redan på måndag) 
vilket vi firade med tårta och andra onyttigheter. 
Jag orkar inte känna mig fet, fast jag gör det ändå, i smyg. 
Så istället räknar jag tårtbiten jag fick i mig som frukost/lunch. 
De som fortfarande har skolplikt fick betyg, 
och eftersom det var så länge sedan jag fick betyg 
(och eftersom jag har en slags hatkärlek till betyg) 
så fick jag också betyg! 


Fina betyg, eller vad säger ni? 
Jag tog även reda på varför jag bara fick VG i Asperger, 
och tydligen var det för att jag är för bra på ironi. 
Men två VG och sex MVG är inte så illa, 
trots att jag alltid haft en inre önskan om att en dag 
få sju stycken MVG på samma betyg. 
Nära it was, nära. 

- med en känsla av att ännu en mardrömsnatt väntar .

Jag känner mig splittrad, delad. 
Sliten mellan viljan att hitta Livet
och önskan om att få slippa allt. 

Jag tog inte mina mediciner ikväll, 
dels för att de inte gör det de ska
och dels för att de tänkte ge mig den
FÖR SENT, och jag vill ha den i tid. 
Kanske lät jag bli att ta den av rädsla också, 
eftersom det känns som att det kommer bli en mardrömsnatt. 
Jag orkar verkligen inte med ännu en mardrömsnatt, inte nu. 
Men jag är ju så trött. Min kropp är trött, mitt huvud är tungt. 

Så istället för att sova ska jag till en början se på Navy CIS som precis började. 
Sedan ska jag förmodligen lyssna på Harry Potter and the chamber of secrets. 


Godnatt till er som tänker sova. 


- nejdå .

Jag är fucking less på Älvgården just nu. 
Läkaren har inte varit här på flera veckor, 
och jag har verkligen behövt ett läkarsamtal i ... flera veckor. 
Eftersom det är onsdag idag, och det är meningen att läkaren ska vara här
på just onsdagar så bröt jag ihop lite då min terapeut sa att han inte var här idag heller. 
Och i övrigt så är det massa tjafs hit och dit mellan tjejerna här, vilket jag inte heller orkar med. 
Mitt rum är numera alltid låst, även om jag bara ska ut och röka, på grund av att saker försvinner och pengar blir snodda så fort man lämnar något obevakat. 
Jag känner mig inte längre trygg här, 
vilket gör att jag går tillbaka lite i mina framsteg. 
Jag behöver nämligen vara trygg för att våga jobba på mina problem. 
Älvgården blev den största trygghet jag någonsin, hittills, haft. 
Det var mer ett hem för mig än någonting annat någonsin varit. 

Annars är jag väldigt trött för tillfället. 
Jag, Dännisen, Maddis och personal var inne i Gävle idag, 
vilket fick mig att tänka på annat än min besvikelse (och ilska) över att inte ha fått något läkarsamtal på länge.

Och orden, 
jag har hittat dem igen, lite smått. Och jag hoppas att inte de också sviker mig nu. 

- MUPP !

Har nu förtvivlat försökt hitta orden i mig ett bra tag, men det vill sig inte! 
Så istället får ni en muppbild medan jag går och försöker orka städa, 
eftersom det är städdag idag. 

MUPP! 

- orden ... tar slut

De försvinner mer och mer
& it's driving me crazy. 
Jag behöver orden. 
Jag går

sönder

utan dem. 

Ord för ord
försvinner ur mig
när jag behöver dem 
som allra mest. 

x

FANFANFAN.
jag vet inte längre vad jag kan göra. 
det FINNS INGENTING jag kan göra.
jag är fast i ett ingemansland, 
fast i att vara levande fucking död,
fast i ångesten, fast i mig själv.
jag kan inte leva så här,
jag kan inte leva alls,
jag vet inte hur man lever. 
VARJE GÅNG jag blir ens lite glad, 
över vadsomhelst eller ingenting
så vänder allt till fullständig skit. 
det är som om jag inte ens liiite
förtjänar att få må bra. 
jag är för dålig för livet, 
för dålig för världen, 
för dålig för samhället
(för sjuk för fet för ful
för äcklig, för smutsig)
mina jeans är blodiga, 
min arm har kletat av sig.
min hjärna är en enda stor kaosmassa
och jag står inte inte inte ut med den.
de säger att jag måste skriva när det känns svårt,
min terapeut och alla de andra vuxna jävla människorna, 
men jag skriver nu och det hjälper inte alls alls alls. 
om jag stod på ett hus, en bro, någonting
högt högt uppe nu skulle jag hoppa
utan att tveka. 
om jag hade en pistol nu 
skulle jag inte tveka att använda den,
skjuta skallen av mig, 
lämna hjärnsubstans 
insprängda i väggarna. 
om jag hade tillräckligt med tabletter
för att kunna sova iväg mig från allting
så skulle jag utan att tveka svälja dem 
med mina tårar, mitt gamla kalla kaffe
med vadsomhelst över huvud taget. 
men inte ens att begå självmord är lätt.
jag har inga piller, jag har högst två meter
ned till marken, jag äger ingen pistol. 
jag har ingenting. eller jo, en plastpåse. 
den kan få lägga sig tryggt över mitt huvud,
och fastän det sägs att det är svårt att kvävas till döds
så ska jag räkna ångestmonster i mitt huvud 
och hoppas på det bästa.
det är allt jag kan göra. 

- tigerhår .

En kentskiva i cd-spelaren och ett försök till ett blogginlägg. 
Jag ser ut som en tiger i håret, och det är lite häftigt, 
men det ska ändå färgas rött idag eller senast imorgon. 
Imorgon jobbar KontaktPerson också, 
och vi ska planera en Härnösandshelg. 
Snart åker jag med skolan bort till banken där jag ska skaffa
en ny internetkodbricka, eftersom jag lyckats slarva bort det jag hade. 
Sedan ska jag betala räkningar och känna mig lite vuxen. 
Men bara lite, för jag vill inte vara för vuxen (förvuxen, haha). 
Mitt tigerhår ramlar av mycket, men EmmaLäraren säger att jag skulle 
passa i flint, så jag tror på henne istället för att bli upprörd över att mitt
hår väljer att lämna mitt huvud. Yes, exactly. Ja, precis. Kyllä, juuri niin. 

Så, hur är er dag än så länge? 


"Jag flyr genom en nedsläckt korridor 
Mitt indiehjärta slår och slår och slår" 

Tidda. 19 år, fast jag känner mig mer som tre. Jag har diagnoserna PTSD och Asperger syndrom, bor för tillfället på ett behandlingshem utanför Gävle och försöker skapa ett liv som är helt på mina villkor, ett liv där jag har kontroll över mig själv. Detta är min blogg om mitt liv med mina ord. Kommentarer uppskattas!
RSS 2.0