- otrygghet .

Allt är 
upp-och-ned 

på det här stället
allt är så 
trasigt 
och jag känner mig inte ens trygg här längre

(jag vill flytta)

- torsdag till torsdag .

Några dagars frånvaro från bloggen nu, mest beroende på att jag blivit febersjuk och inte haft ork att skriva. 
Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av den senaste tidens händelser och icke-händelser. 

I torsdags åkte jag upp till Härnösand, över två nätter och tre dagar. Det gick oförväntat bra, bara få stunder av jag-måste-tillbaka-till-Älvgården-panik och allmänna kaosattacker. Jag hann med mycket också, bland annat följande: 
- subway med Erik (med k) = ett måste. 
- träffa Leo, hennes vän och Rotax, innan de åkte ned till Gävle (för att jag för en gångs skull åkte upp från Gävle.) 
- x-box spelande, jag har oanade talanger i slå-och-sparka-på-motståndaren-spel. Men det är väl inte för inte som jag kallas kickass tidda heller så. 
- lite tv-tittande samt en god natts sömn hos Jonasen. 
- myspys med syster och mamma
- myspys med Karinsöt och fina ST också; vattenpipa, promenad & tv-spel bland annat. Värt att göras om snart, eller vad säger ni? 
- myspys med Erik (med k). Vi drog ner på krogen, men där var det först tråkigt och sedan för mycket folk och ljud på en gång, så jag fick en panikattack och vi skippade resten av kvällen och gick hem istället.
- jag hjälpte även Erik (med k) att måla två bänkar, han sa att de blev bra i alla fall. 
- en kind-of-a-reunion med min far. Känslosamt, men behövligt. 
Lördagkväll var jag åter tillbaka hemma på Älvgården. 

Söndagen minns jag inte. 

I måndags klev jag upp tidigt, redan kvart över sju (och ja, jag inser att jag är bortskämd som annars får sova till halvtiotiden). Jag och PM åkte till stora staden Stockholm där vi spenderade dagen med att gå på stan, köpa hårfärg och diverse småsaker, luncha med PMs mamma, köpa jordgubbar, åka tunnelbana och buss till PMs hus, bada i en liten sjö-of-some-kind (= årets första dopp), sola (tuttless, som PM säger), äta jordgubbar, mycket rökande och pratande, middag med PMs mamma och sedan hemresa, tillbaka till Älvgården. 

I tisdags hade jag samtal med min terapeut. Och efter det kom Dännisen hem igen, det var fint att träffa henne efter long time no see. Vi (jag, och fyra till av tjejerna) gick till den lilla stranden vid vattnet bakom Hemköp och badade (=mitt andra dopp för året). På kvällen piercade Dännis en meduza på mig, så nu har jag en till älskling att leka med, haha. Tack för hjälpen Dännisen <3 

Natten till onsdagen var däremot den värsta på länge. Hade en såndär flashback-mardröm, vilken ledde till fysiska kroppsliga reaktioner som jag hade då, vilket i sin tur ledde till att jag då jag vaknade spydde konstant i vet-inte-hur-länge (naturligt spydde ska väl tilläggas, meaning inga fingrar i halsen). Jag kunde inte hosta heller, för då kräktes jag samtidigt. Det tyckte jag var läskigt. 

Onsdagen inleddes med gemensam grillning med de boende, personal samt kontoret. Därefter var det tjejerna mot de vuxna (arbetande personerna) i tiokamp, vilket vi vann. Dock missade jag slutet på det hela, eftersom jag fick en rejäl astmaattack vilket gav mig en panik-och-ångestattack, samtidigt. Efter ett tag (återigen vet-inte-hur-länge) fick Dännisen och min terapeut ordning på min andning, och jag blev relativt lugn. Resten av dagen var jag rätt trött och hängig, och det var nog där febern kom in i bilden (= in i mig). 

Och nu är det alltså torsdag, för vi har haft husmöte. Och en personal hjälpte mig få igång sims 3 på min dator, så nu nördar jag det. Jag är sjuk, that's it idag.  




- rädsla kan döda .



jag är så rädd nu
att jag går sönder 
bara av rädslan. 

- ...

Åt helvete med allt, 
som alltid. 

det är svårt att leva med motgång efter motgång. 

snälla snälla låt henne klara sig. 

- Tuuusen saker, minst .

Sitter ute i den för tillfället tomma rökrutan och skriver nu. 
Jag har lagat mat idag. Eller lagat och lagat. Det blev pastasallad, så det är inte så mycket att laga, det är mer att hacka. Så idag har jag hackat mat, med andra ord. Och så har jag tvättat också, Tidda är bra. Det känns som om jag har tusen saker att göra ikväll, men det jag har kvar är att göra är att ta reda på det sista av tvätten, packa, skriva klart hemreseplaneringen samt sätta diverse elektronikprylar på laddning. 
Det doftar regn härute, underbart. Doften av regn mot asfalt är en av de bästa dofterna jag känner till. 
Nu fick jag lite nytt röksällskap, så jag ska ta en cigg och sedan fortsätta med de där (enligt mig) tusen sakerna jag har att göra. 



- GAAAAAAAAH !

Tittar nu på nyheterna, där de för tillfället visar ett repotage om behandlingshem där de felbehandlar. Exemplet i repotaget var ett behandlingshem i Borlängetrakten där de har hållit fast psykotiska ungdomar i timmar i enligt dem lugnande syfte. De hade även dragit ned en skrikande tjej i källaren och som de uttryckte det "låtit henne skrika av sig", medan de höll fast hennes händer bakom hennes rygg. 
Jag blir så arg på världen när jag hör sånt här. Hur i helvete tänker folk? Vad ger dem rätten att agera sådär urbota korkat? Det är hur idiotiskt som helst att göra som de i repotaget gjorde, det är till och med kränkande. 
Jag blir så arg arg arg, GAAAAAAAAH! 

- Llama song .

När vi ändå är inne på lamor, minns ni den här youtubeklassikern? 


- llamas with Hats .


- musik, rökelser och färgpennor .

Jag tvingade mig upp ur sängen idag med. 
Jag har spenderat dagen hittills med musik, rökelser och färgpennor. 
Och jag har sminkat mig! Det var länge sedan jag gjorde det, 
det känns bra. Att jag gjort det nu alltså. 
Alice in Videoland gör min dag! 
Och jag ska se dem i sommar, woho! 
Arvikafestivalen, here I come. 
Vi åker dit med Älvgården 
(behandlingshemmet jag bor på),
det känns awesome! 
Alice in Videoland, Nine Inch Nails och Depeche Mode 
är banden som mest lockar dit mig.

Puss till alla som kommenterar, 
NI är awesome! 

- städmani .

Idag har jag gjort mycket ändå. Har tokstädat mitt rum sedan i eftermiddags och ska fortsätta med det imorgon. Imorgon kommer även PM hem, vilket är på tiden. Ska förmodligen följa med till stationen och möta upp henne. 
Och om tio dagar kommer Dännisen hit igen, vilket VERKLIGEN är på tiden. Sötprupp, du är saknad. 
I varje fall. Städat rummet var det ja. Har varit bra och sorterat tusentals (minst) saker, möblerat om lite lite, dammat, satt upp lite mer saker som ska upp på väggen. Och med KP's hjälp så har vi satt om hyllorna, som var så lösa att de inte skulle klara av ens ett vinddrag genom rummet. Har även flyttat mitt skrivbord lite, så nu tror jag att jag kan börja använda det mer. 
Fint blev det i alla fall, det kan jag lova. Anledningen till min plötsliga städmani var ångesten. Jag försöker öva mig på att aktivera mig och sådant istället för att göra något självdestruktivt - och aktivera mig gjorde jag verkligen! 

- ehhhhhhm, ja .

Ge mig en chans, Livet. 
Jag har gett dig chanser, 
flera stycken, många. 
Kan inte jag få en chans,
jag ber bara om en chans. 
En liten liten chans? 
Snälla snälla snälla? 
Visste ni att för varje misslyckat
självmordsförsök ökar risken för
ett nytt drastiskt? Det vet jag. 
Ni också nu. 
"Suicid kommer av det latinska
ordet suicidium och är
sammansatt av sui som betyder
själv och caedere som betyder döda."
Imse vimse spindel 
klättra upp för trån 
och sen kom det en komet 
och BOOOOOOOOOM
så dog spindeln. 
Ehhhhm, ja. 


-konstpaus- 


Ehhhhhm, ja. 
Jag vet inte vart
jag ska ta vägen nu,
det känns som att jag snart kommer att
.. explodera. 
Eller kanske
.. implodera. 
Jag vet inte
jag vet inte
jag vet inte
alls vart jag ska ta vägen nu
det är bara KATASTROFKAOS
i min hjärna och jag vet inte. 
-rökpaus-
Rökning är bra för det dödar. 
Eller NEJ det dödar inte alltid. 
Jag är inte död ännu
fastän jag röker.
Det är mindre bra.
Att jag inte är död ännu alltså. 
Inte bra inte bra inte bra. 
MUSIKEN 
den fyller mitt huvud nu, 
men den tar inte bort kaoset. 
Musiken bara trängs med det, 
kaoset alltså. 
Hjälp mig, 
vart i helvete ska jag ta vägen? 
Det här hjälper ju inte, 
att skriva alltså. 
Inte musiken heller. 
Äsch, fuck it. 
Gamla vanor 
de hjälper 
i alla fall

Hejdå!

- de lever sina liv i förnekelse .

de klistrar upp en perfekt värld
på sina näthinnor
så att de ska slippa se
allting falla sönder
till undergång

de nekar allting
som är så uppenbart 
för allting kommer att bli bra
men ingenting kommer någonsin bli bra

de lyssnar inte 
på våra tysta helvetesskrik
de sjunger glada sånger istället
som för att blockera skriken de inte tål

de känner inte 
vår ångest, vår panik
för den skulle kunna få även dem
att falla hårt till marken och tappa all luft

de tror att de vet 
allt och ingenting men egentligen
är det vi som vet men vi kan inte berätta för dem
hur det ligger till för de vill fortsätta leva i förnekelse

- the sims 3 !

Jag vill ha sims 3 nu! Jag vill ha det så desperat att jag råkade förboka The Sims 3 Collecter's Edition, vilket kommer ruinera mig i några månader. Det kanske räknas som ett Aspieintresse (Asperger specialintresse), eller vad tror ni? Sims alltså. 
Anyway, det är förbokat och i början av juni är det HÄR, woho! 



 

- stjärnor vs strålning

01:53 
Dagen som nyss tog slut (igår alltså, för klockan är ju över tolv nu) var även den kaosfylld.
Det har varit mycket kaos hit och dit, och just nu verkar alla må lite extra dåligt, eller det känns som det, för de utstrålar så mycket ångest och trasighet. 

Anyway, 
nu ska jag röka.

02:03
Tillbaka. 
Det var stjärnklart ute,
men jag såg bara karlavagnen och lite utspridda stjärnor.
Jag blir både glad och ledsen över att se stjärnor. 
För mig betyder stjärnorna väldigt mycket, 
och de är faktiskt magiska i mina ögon.
Det var glad-biten.
Den ledsna delen är den att jag,
alltid då jag ser stjärnor längtar hem. 
Hem till min stjärna, 
tusentals ljusår bort. 
Ja, stjärnorna var alltså högt där uppe, 
och ju närmare marken jag såg, 
desto mer strålning. 
Strålning är bara dåligt. 

Det blev strålningen vs stjärnorna.
Mörker vs ljus, 
svart vs vitt. 

Är jag svartvit inuti? 

02:09 
Nu ska jag försöka få lite sömn, 
jag har terapisamtal imorgon och det får jag inte missa. 



- Cut the crap & snigelsex .





- the beginning of the end .

Det är slut, jag vet inte. 
Livet, det finns någonstans men jag kan inte hitta det. 
Jag är trött på det där eviga sökandet efter Livet, så fruktansvärt trött. 
Varje vaken sekund minns jag det-där-som-ingen-får-veta-någonting-om, 
jag minns, jag återupplever, jag känner av mitt Posttraumatiska stressyndrom.
Och när jag inte är vaken, då drömmer jag om det, återupplever även i drömmen, 
i de där hemskaste mardrömmarna som är så detaljfullt lika det som faktiskt hände.
Så många timmar, dagar, veckor, månader och år har gått åt till att försöka radera minnet,
som om det-där-som-ingen-får-veta-någonting-om skulle försvinna helt då, raderas även ur historien. 
Mitt liv (med litet l) har gått åt till sökandet efter Livet (med stort L), ett Liv där jag kan hantera mitt mörker och leva i ljuset. 
Ett Liv där det är jag som har kontrollen, där det är jag själv som bestämmer över mina känslor, minnen och tankar, där kaoset inte existerar. Ett Liv som fortfarande är mig totalt främmande, ett Liv jag nu vet att jag inte kommer att få uppleva. 
Ett Liv som är alldeles för orealistiskt och alldeles för långt ifrån mig där jag är nu.

Jag ger upp nu, 
jag orkar inte kämpa, 
jag orkar inte visa mig stark
då jag egentligen knappt kan stå 
på min egna löjliga svaga ben. 
Nu bryr jag mig inte längre om vad som händer. 
Inte alls. This is it, this is the beginning of the end. 

- fotosession .



PM fotade mig igår, här är ett smakprov på fotosessionen,
mer bilder kommer med säkerhet senare (: 

- Window Blues .

Äntligen hade jag tillräckligt med ork till att plocka upp kameran. Har dock inte tagit så många bilder, 
funderar på att gå ut en sväng efter maten. Men det orkar jag säkerligen inte. 


"Window blues"; by Tidda Nordström . 

- mmmmmen, MÖH !

Allting kommer på samma gång, alltid. En olycka kommer sällan ensam. Fast, det här rör sig inte om några olyckor. Tyvärr, vill jag tillägga. Det hade varit enklare.
Men nej.
- A ska sluta, och det är inte bra, INTE BRA. Helt plötsligt ska alla sluta. Nej inte alla. Men många. Och det är alltid de som man verkligen vill ha kvar som ska sluta. Jag vet bara att A ska sluta för att hon fått ett annat jobb. Mer än så vet jag inte nu, men imorgon kommer hon hit, och då ska hon tydligen prata med oss tjejer om det hela. Vet inte om jag kommer klara av att vara med då.
- Dännisen. Hon är inte här nu, och jag saknar henne lite fucking för mycket. DUBBELMÖH!
- En av tjejerna här ljög om en sak, jag vill inte skriva vad, men det var ingen liten sak. Det viktiga är inte vad hon ljög om, utan att hon fucking ljög mig (och de andra) rakt upp i ansiktet. Det uppskattas verkligen inte. Dessutom kommer jag nu ha svårt att lita på henne, hur mycket jag en hoppas att det ska ordna sig för henne. 
- På grund av det i närmast ovanstående punkt så är jag väldigt sur på mig själv, av en enkel anledning. Jag är så otroligt lättlurad, ibland, eftersom jag har gåvan/förbannelsen (läs: förbannelsen vid sådana här tillfällen) att alltid vilja tro det bästa om folk.
- Ångesten vägrar släppa mig, och jag vägrar låta den ta över mig ännu en gång. Men tillslut vinner alltid ångesten.

- Är du dum i huvet Ivor ?

En nyfunnen kärlek! Jag kan inte förstå hur jag kunde glömma bort den här underbara låten. Men nu har jag stött på den igen, och jag är kär i den ännu en gång!

50 herz - Älskat Ivor

- klu ven .

Jag vet inte. 

Men jag är rädd. 
Rädd, rädd, rädd. 
Hör ni det, rädd? 

Jag 

vågar inte vara vaken
men jag vågar ännu mindre sova nu
& jag vill inte vara här, jag vill inte vara någonstans alls. 

Det slog mig nu att en hel del av min ångest nu beror på att jag förstår så lite. 
Jag förstår mig inte på livet, inte världen, inte människorna.

Jag är kluven också, 
så kluven just nu. 
Jag är både Tidda och Matilda nu, 
och jag hatar hatar hatar det. 
Jag tycker inte om mörkret, 
jag ogillar ljuset. 
Sängen är hård, 
sängen är mjuk. 
Jag vill sova, 
vill inte sova. 
Framtiden ser ljus ut, 
fast den ser mörk ut.
Jag finns,
jag finns .. inte. 

(Och jag vågar inte gå och hämta juice, för om jag gör det så kan någon jag tycker om dö.)

- bild från eckeröresan .


- You can run but you can not hide .

Jag vet att bloggen är konstig för tillfället,
men imorgon ska jag & Medz fixa till den.

Just nu är allt kaosartat, 
ingen bra dag, inga bra känslor. 
Ska försöka sova bort skiten nu, 
orkar inte vara vaken en sekund till, 
orkar inte känna det jag känner igår, idag, imorgon. 



ensamheten 
är allt som
aldrig lämnar
som aldrig dör
spricker upp
och försvinner ...

Tidda. 19 år, fast jag känner mig mer som tre. Jag har diagnoserna PTSD och Asperger syndrom, bor för tillfället på ett behandlingshem utanför Gävle och försöker skapa ett liv som är helt på mina villkor, ett liv där jag har kontroll över mig själv. Detta är min blogg om mitt liv med mina ord. Kommentarer uppskattas!
RSS 2.0