de klistrar upp en perfekt värld
på sina näthinnor
så att de ska slippa se
allting falla sönder
till undergång

de nekar allting
som är så uppenbart 
för allting kommer att bli bra
men ingenting kommer någonsin bli bra

de lyssnar inte 
på våra tysta helvetesskrik
de sjunger glada sånger istället
som för att blockera skriken de inte tål

de känner inte 
vår ångest, vår panik
för den skulle kunna få även dem
att falla hårt till marken och tappa all luft

de tror att de vet 
allt och ingenting men egentligen
är det vi som vet men vi kan inte berätta för dem
hur det ligger till för de vill fortsätta leva i förnekelse