tiden står still
färgerna är ännu
en gång borta
de har blivit
en trist nyans
av grått grått grått

lyckan
den där lilla
nästintill
obefintliga
strömmen av glädje
längst in i kroppen
den är som
bortblåst

Döden och Livet
har smält ihop
återigen

luften är tung
tankarna dystra
och kaffet
det är
kallt

igen