Jag och PM ligger under bordet på altanen på baksidan, Vi röker och lyssnar på Broder Daniel. Jag skriver och PM ligger och tittar på mig, hon är så söt. Inatt lyckades jag ha sönder hennes kamera. Eller ja, den låg på skrivbordskanten och ramlade ned, objektivet vill inte fungera som det ska längre. När jag berättade för PM att hennes kamera var sönder trodde hon att det var ett aprilskämt. Åh, vad jag önskar att det var det, ett aprilskämt och inget mer.

Våren är i princip här nu, solen lyser stark, och snön på bakgården försvinner mer och mer. Snart är det dags för vårskriket, åh så underbart! Vårkänslorna tar vid, fyller mer och mer av mig med det efterlängtade vårruset. Men fortfarande är ångesten det som tar mest plats i mig.

Jag är trött, jag vill inte vara trött. Läkaren föreslog en ny medicin idag, på mitt läkarsamtal. En medicin som skulle vara bra både för sömn och mot depression, vi får väl se ifall den hjälper, eller om jag får ännu ett läkemedel på listan över mediciner som inte fungerar på mig.

Förresten, jag ska försöka ha lite mer fantasi nu när jag skriver rublikerna. Ett, två, tre och så vidare är kanske inte det mest revolutionerande jag kommit på.