Allting är inlindat i ett täcke av dimma,
allting jag ser från min balkong.
Skogen till vänster (eller om det är höger),
på andra sidan resten av Älvgården.
Rakt fram finns byn, men jag ser bara
lite ljus från någon byggnad där någonstans.  
Det är dimma ute, 
och det är dimma i mitt huvud. 
Mina naglar klöser min hud, 
mina hjärtslag slår ojämna, 
and it's happening all over again.