Du kan få mig,
du & jag kan bli vi.
Jag vill det så gärna,
men jag är rädd.
Rädd för att jag ska
vara dålig för dig,
för trasig inuti.
Två trasiga själar kan antingen
laga varandra tillsammans
eller falla sönder totalt.
Och man kan inte veta,
inte i förväg,
vilket det blir.
Så jag är rädd.
Rädd för att såra.
Åh, jag vill verkligen inte
att du ska gå sönder på grund av mig.
Jag skriver de här orden som en förklaring över
hur jag känner om dig & mig, om oss.
Och jag hoppas att det går,
för du får mig att bli glad i hjärtat,
du får mig att kämpa fastän jag vill ge upp.
Du gör det så mycket lättare för mig,
du gör så att jag kan andas lättare,
du gör så att jag kan stå stadigare.
Du är lugn mitt i ett annars kaosfyllt liv.

Du kan få mig,
men då får du även min PTSD,
min Asperger, min nedstämdhet.
Du kan få mig,
men då får du även
mitt kaos, mina mörka tankar
& mina perioder av dödslängtan.
Du kan få mig,
men då får du även min dåliga självkänsla,
& mitt dåliga självförtroende.

Så nu frågar jag dig,
vill du ha mig,
trots allt?
<3