Jag är fucking less på Älvgården just nu. 
Läkaren har inte varit här på flera veckor, 
och jag har verkligen behövt ett läkarsamtal i ... flera veckor. 
Eftersom det är onsdag idag, och det är meningen att läkaren ska vara här
på just onsdagar så bröt jag ihop lite då min terapeut sa att han inte var här idag heller. 
Och i övrigt så är det massa tjafs hit och dit mellan tjejerna här, vilket jag inte heller orkar med. 
Mitt rum är numera alltid låst, även om jag bara ska ut och röka, på grund av att saker försvinner och pengar blir snodda så fort man lämnar något obevakat. 
Jag känner mig inte längre trygg här, 
vilket gör att jag går tillbaka lite i mina framsteg. 
Jag behöver nämligen vara trygg för att våga jobba på mina problem. 
Älvgården blev den största trygghet jag någonsin, hittills, haft. 
Det var mer ett hem för mig än någonting annat någonsin varit. 

Annars är jag väldigt trött för tillfället. 
Jag, Dännisen, Maddis och personal var inne i Gävle idag, 
vilket fick mig att tänka på annat än min besvikelse (och ilska) över att inte ha fått något läkarsamtal på länge.

Och orden, 
jag har hittat dem igen, lite smått. Och jag hoppas att inte de också sviker mig nu.