Jag är rädd. 
Som vanligt. 
Jag fick nyss medicinerna, 
så det dröjer en stund innan jag förhoppningsvis somnar, 
innan jag förhoppningsvis kan sova bort några timmar av ångest. 
Det är vindstilla ute, men jag hör ändå blåsten. 
Och viskningarna, jag hör dem igen. 
Jag vill inte höra dem, 
men jag gör det. 
Stilla viskningar, mitt i blåsten. 
Det kan hända att det bara är i mitt huvud, 
men det är i varje fall på riktigt. 
Dessutom så hör jag inte 
de där jävla viskningarna 
som om de vore i mitt huvud, 
de kommer ju utifrån. 
Mitt rum är strålning och obehag, 
min kropp är fet, smutsig, äcklig
och mitt psyke är ångest & panik.
Och jag såg den lilla flickan nyss,
när jag var ute och rökte,