Det har hänt så mycket idag att jag inte vet hur jag ska börja återberätta allting.
Det har hänt så mycket, och så mycket har raserats på bara en enda dag.
Jag hade i varje fall socmöte, soc kom ner hit till Älvgården.
Och... åh vad svårt det är att förklara allt så att jag blir förstådd nu.
Jag har i varje fall lyckats gråta mig igenom ännu ett socmöte.
Mina ögon svider, mina ögon är röda efter timmar av gråtande.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska komma till saken i det här inlägget,
det känns som om det är mindre verkligt om jag slipper berätta om vad som sas på mötet.
Men det är inte mindre verkligt för att jag säger det i varje fall, det här är faktiskt vad som händer. På riktigt.
Min behandlingsplats är säker till i mitten av oktober,
men idag sa soc att nämnden (som beslutar om min placering) med stor sannolikhet inte kommer att godkänna att jag blir kvar på ÄG ännu en sexmånadersperiod efter oktober.
Det betyder alltså att jag i så fall inte får bo kvar på ÄG efter oktober.
Om nämnden inte godkänner ÄG's förslag om att jag har egen lägenhet i närheten, men får fortsatt stöd och behandling från ÄG kommer jag tvingas hitta en lägenhet någonstans (vet inte var) och få behandling bara från vuxenpsykiatrin.
Vilket jag redan nu vet att jag inte kommer klara av så snart som i oktober.
Det känns som att om jag måste flytta helt i oktober så har hela dethär året varit bortkastat.
Jag är långt ifrån klar med min PTSD-behandling, jag har fortfarande inte några säkra kort när det gäller att hantera ångesten, och jag är fortfarande för förvirrad för att klara mig ute i världen helt på egen hand.
Allt är återigen uppochned.
Jag vågar inte lämna Älvgården än.
Jag kommer inte hinna bli redo för världen på fyra månader.
Jag vet inte om jag orkar kämpa om jag inte får göra det på ÄG.
Min behandlare/terapeut pratade med mig efter mötet,
och vi har gjort en tills-vidare-planering.
Jag ska flytta in i en utslusslägenhet här på ÄG
(i samma byggnad som övriga ÄG är i).
Som en träningslägenhet kan vi säga.
Vecka 29, veckan efter sommarlägret, kommer
jag förmodligen flytta dit.
Ja, mycket mer vet jag inte.
Förutom att jag blir arg på nämnden.
De har inte ens träffat mig eller pratat med mig,
men ändå ska de besluta om hela min framtid,
och förmodligen blir det ett beslut med negativa följder för mig.
