Uppdate .
- Tidda är singel igen.
Jag & David går egna vägar, fast tillsammans.
Det vill säga; vi är inte tillsammans längre, men vi
är vänner. We'll make it better this way.
"I'm a big big girl in a big big world
and it's not a big big deal if you leave me
But I do do feel that I do do will miss you much"
- Ångestnivån är skrämmande hög;
jag mår inte bra i mitt lilla kaoshuvud.
Medicinskt error i min kropp också;
lyrican är svår att trappa ned,
bieffekterna tär på mig mycket,
medan effekterna är fullständigt försvunna.
All min kraft går åt till att inte ge efter för vad hela mitt inre skriker efter;
rakbladsräddning, blod och lugn.
Har sovit de två senaste nätterna på Älvgården,
och ska göra det över helgen.
De tror att det blir bättre för mig om jag är här,
så att jag inte är ensam i min lägenhet just nu.
Dem har pratat om psyket också,
men förhoppningsvis slipper jag det.
- Jag har skickat in ansökan till skrivarlinjen på Sundbybergs Folkhögskola,
och jag går redan under av nervositet, fastän de förmodligen inte kommer höra av sig
varken till mig eller mina referenspersoner förrän i mitten/slutet av maj.
Det är allt jag önskar mig av min närmaste framtid,
och om jag inte kommer in så har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Så ja, jag är nervös. Jag grubblar.
"Baby, I'm the worrying kind"
- Förhoppningsvis så är jag i tillräckligt bra skick nästa helg
för att tillbringa min valborg i Härnösand.
- Jag har för avsikt att bli bättre på att blogga igen.
Och lära mig bloggdesign, igen och mer.
Så... kanske.
Jag & David går egna vägar, fast tillsammans.
Det vill säga; vi är inte tillsammans längre, men vi
är vänner. We'll make it better this way.
"I'm a big big girl in a big big world
and it's not a big big deal if you leave me
But I do do feel that I do do will miss you much"
- Ångestnivån är skrämmande hög;
jag mår inte bra i mitt lilla kaoshuvud.
Medicinskt error i min kropp också;
lyrican är svår att trappa ned,
bieffekterna tär på mig mycket,
medan effekterna är fullständigt försvunna.
All min kraft går åt till att inte ge efter för vad hela mitt inre skriker efter;
rakbladsräddning, blod och lugn.
Har sovit de två senaste nätterna på Älvgården,
och ska göra det över helgen.
De tror att det blir bättre för mig om jag är här,
så att jag inte är ensam i min lägenhet just nu.
Dem har pratat om psyket också,
men förhoppningsvis slipper jag det.
- Jag har skickat in ansökan till skrivarlinjen på Sundbybergs Folkhögskola,
och jag går redan under av nervositet, fastän de förmodligen inte kommer höra av sig
varken till mig eller mina referenspersoner förrän i mitten/slutet av maj.
Det är allt jag önskar mig av min närmaste framtid,
och om jag inte kommer in så har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Så ja, jag är nervös. Jag grubblar.
"Baby, I'm the worrying kind"
- Förhoppningsvis så är jag i tillräckligt bra skick nästa helg
för att tillbringa min valborg i Härnösand.
- Jag har för avsikt att bli bättre på att blogga igen.
Och lära mig bloggdesign, igen och mer.
Så... kanske.
Comments
Kommenterare: Eriiza
Jobbigt med all ångest. =/
Känner igen det ganska mycket..
Lycka till med folkhögskolan. =)
Kommenterare: Vanjavit
Ångest är en välbekant känsla.
En känsla som jag upplever.
Det öppna gapande såret i bröstet.
Den skrapande känslan, det som
äter inom en.
Äter det man har byggt upp, äter
en till en grund.
Och känslan av hopp tynar bort.
Du skriver bra, även om ångest
inte är något speciellt positvit ...
Hoppas att det blir bra Folkhögskolan!
Trackback