...
Fortfarande utan internet.
Borde inte dröja alltför länge innan
det fixat sig med mitt internet,
men man vet ju aldrig.
I varje fall.
Nya dagar,
samma ångest.
Och samma oro över
det överkaoserade ÄG.
Jag hade tänkt åka
upp till Härnösand i helgen,
men J svarar varken på sms
eller när jag ringer honom.
Då stannar jag lika gärna hemma.
Jag saknarsaknarsaknar nästan precis
allting med J. Som fan.
FAN.
- hand-i-kapp-ad .
Fortfarande inget internet,
och hur handikappad jag än känner mig utan internet,
så måste jag säga att det är ganska skönt.
Nu hinner jag skriva mer, vilket är underbart.
Jag hinner även läsa mer, vilket är välbehövligt.
Vi har ringt 3 om mitt internet,
och jag ska (så fort de skickat upp något att skicka ned det i)
skicka ned min modemgrej till dem,
så skickar de upp en ny.
Lite omständigt tycker jag,
men vad gör man inte för internet.
Förresten har jag fått en svampbobväska av mamma,
och den är totally awesome (älskar den!).
TYL, bitches <3
- kort uppdate :
sitter nu vid avdelningens gemensamma dator,
och internet på den datorn ifråga är ganska så segt.
Men men, bättre än inget.
Ska givetvis fortsätta få igång internet på min dator,
men till dess så kan jag alltså inte vara online så mycket alls.
Poesibloggen har jag tagit bort,
eftersom jag inte var nöjd med den.
En ny kommer dock så fort jag har tid, ork och internetuppkoppling.
Snart kommer Zandra,
hon ska sova över hos mig inatt :)
Så nu ska jag fortsätta min snabbstädning.
- varannan .
så att molnen syns väl mot en annars
nattsvart himmel, där enstaka stjärnor syns.
Jag andas rök och jag andas nattluft.
Varannan inandning cigarettrök,
varannan inandning nattluft.
Rök. Nattluft. Rök. Nattluft.
Det kommer bli ännu en
sömnfattig natt inatt.
- the mist .
allting jag ser från min balkong.
Skogen till vänster (eller om det är höger),
på andra sidan resten av Älvgården.
Rakt fram finns byn, men jag ser bara
lite ljus från någon byggnad där någonstans.
Det är dimma ute,
och det är dimma i mitt huvud.
Mina naglar klöser min hud,
mina hjärtslag slår ojämna,
and it's happening all over again.
- människor av betong .
jag
bara jag
& ångesten
utanför
en hel värld
människor gjorda
av kall grå betong
starka, hjärtskärande ljud
det är trafikbuller
sirener, skratt & rop
om man inte
tänker så
...
känner man inte
?
jag blev förbannad
med en hjärna
& därför tänker jag
fastän jag inte vill
för ...
om man tänker
känner man
& känslorna
bryter ner mig
jag är inte ens
jag är inte
- likt fruktsoda .
Sitter framför datorskärmens ihärdiga sken,
dricker fruktsoda i glasflaska.
Vill ha ord att skriva ner nu,
precis just nu, exakt precis här.
Men orden vill fortfarande inte som jag vill,
ändå är jag inte orolig. Inte längre.
För jag vet att orden kommer att hitta sin väg ut snart,
de har bara gått lite vilse i mitt hjärta, i min hjärna.
Det bubblar i mig, precis som i min fruktsoda.
Vet inte riktigt vad som bubblar i mig.
Den vanliga undanträngda ilskan, kanske.
Men inte bara, det finns mer. Trötthet.
Sorg. En gnagande känsla av rotlöshet.
Och något som är lite lite ljust - förväntan.
Kanske är det orden jag ser fram emot,
för de känns extra nära nu.
Jag vet inte, inte just nu.
Men det gör inget,
för snart får jag veta.
Förväntan.
